• sv
  • en

Medelhavsmat – mat som njutning för själen

–Medelhavsmat är en livsstil. Det hävdar Maria 'Maro' Papadopoulou bestämt, och hon borde veta vad hon talar om. Maro är född på Cypern, en kulinarisk smältdegel för hela Medelhavsområdet. Cypern har under tusentals år varit hemvist åt handelsmän från hela världen. Traditioner och kulturer har krockat, blandats och skapat nya kombinationer. Ingenstans är maten så varierad som här. Idag bor Maro i Sverige. Hon kom hit med sin familj i mitten av 1970-talet. Hennes man grundade Fontana och började importera mat från Cypern och Grekland. För var det något de saknade i början var det sitt hemlands smaker. –Vi älskade Sverige. När vi kom hit välkomnades vi med öppna armar. Människorna var vänliga och pratglada. Men i Sverige åt man mest kött, potatis och brunsås, minns Maro. Hemifrån var jag van med fyllda bord och festliga middagar. Det var svårt att anpassa sig till svenskarnas matkultur. Därför började vi importera sådant som vi saknade i köket. Olivolja, oliver och fetaost bland annat. Maro och hennes Frixos var först i Sverige med att sälja Halloumi. I början av 1980-talet hade ingen hört talas om den märkliga osten som gick att både steka och grilla, men intresset var stort och snart var det på var mans läppar. För att sprida Medelhavets smaker till svenskarna skrev Maro en kokbok. Den fick namnet Maros kök, grekisk mat - ett sätt att leva, men trots titeln innehåller boken även många av Cyperns traditionella maträtter. De många Halloumi-recepten till exempel. –På Cypern äter vi Halloumi på alla möjliga sätt, inte bara stekt och grillad, berättar hon. Vi river eller hyvlar den över pasta och sallader. Skär den i kuber och marinerar. Gratinerar i ugnen eller viker in den i filodeg. Det går att göra så mycket. På Cypern, och även i Grekland och länderna längre österut, äter man Mezés (eller Mezedes som man säger i vissa delar av Grekland). Det är sättet man äter maten på – flera små rätter istället för en stor. Man sprider ut små tallrikar på bordet och tar det man vill ha. Lite som det svenska Smörgårdsbordet, fast mer avslappnat. Även Italien och Spanien har sina versioner av Mezés. I Italien kallas det Antipasti och i Spanien heter det Tapas. Även om ländernas smaker skiljer sig en aning är det i grund och botten samma sak: smårätter som man äter i goda vänners lag. Det är festligt, glatt och respektfullt. Tiden runt matbordet präglas av glädje och samhörighet. –Det ska vara roligt att äta och samlas kring maten, avslutar Maro och fortsätter sina bestyr i köket. Det är snart dags för middag i familjen Papadopoulos hem.